Följ oss

Sedan 1949

Otack är världens lön – ett mål om skadestånd

Otack är världens lön – ett mål om skadestånd

Svea hovrätts dom 2016-12-02, mål nr T 11422–15

Advokat Claude D Zacharias

Att vara advokat är ett stort ansvar och ibland kan tyckas att hela världen vilar på våra axlar. Men det är så; kunderna kommer till advokaten med stora förväntningar, ibland alldeles för höga. Vanligast är, får man ändå konstatera, att dessa förväntningar också infrias. Vad många glömmer bort är att vi advokater också är människor, ja jag vet, det finns roliga historier som motsäger påståendet. Amerikanska TV-serier gör sitt till för att spä på en bild som inte i alla delar ger yrkeskåren den rättvisa och respekt som den trots allt förtjänar. Men, vi gör alla fel och Svea hovrätts dom 2016-12-02, mål nr T 11422–15, är ett bevis om något på detta. Målet inrymmer en del intressanta utgångspunkter för skadestånd för vårdslös rådgivning och är därför redan av det skälet av intresse. Dessutom, inte minst då undertecknad själv är advokat, finns ett nyhetsvärde också på grund av det.

1. Bakgrund

Bakgrunden i allt väsentligt och relevant för förståelsen av frågeställningarna är att en tongivande, för att inte säga ledande advokat (”Advokaten”), på den välkända advokatbyrån handlade ett uppdrag för en bostadsrättsförening (”B”) mot en entreprenör (”E”). E var den som dels bildat föreningen dels svarade för själva bostadsbyggnadsprojektet. Mellan dessa parter fanns flera olika avtal, bl.a. den tidigare versionen av standardavtalet, allmänna bestämmelserna för totalentreprenader ABT 94 (”ABT”). I ABT hade parterna lagt till bl.a. två särskilda regleringar enligt följande:

[...] Samtliga ersättningar som [B] utbetalat till [E] eller annan avseende detta projekt t om dagens datum ska avräknas mot entreprenadsumman i detta avtal som utlägg.

[B] har rätt att [...] betala sådana kostnader som ingår i entreprenadsumman till berörda myndigheter, leverantörer och kreditinrättningar m fl., liksom att utbetala förvaltningskostnader.

[E] medger att sådana betalningar utgör utlägg för [E]s räkning och ska avräknas mot entreprenadsumman i samband med slutavräkningsdagen.

Vid hävningstidpunkten hade B betalat totalt 13 861 873 kr fördelade på de två bestämmelserna i ABT. E hävde avtalet med B av skäl som saknar betydelse för genomgången.

Advokaten inledde för B:s räkning rättegång mot E vid Stockholms tingsrätt (”Domstolsprocess 1”). B gjorde gällande att E:s hävning var obefogad och därmed utgjorde kontraktsbrott. E skulle därför ersätta B för den skada som B åsamkats till följd av kontraktsbrottet. Bevisning till styrkande av skadans storlek utgjordes av ett revisorsintyg av revisorn respektive förhör med denne. E bestred käromålet och yrkade i genkäromål ersättning med 9 187 500 kr, vilket motsvarade värdet av utförda arbeten vid hävningstidpunkten samt skadestånd för utebliven vinst med 5 000 000 kr. Advokaten utformade B:s talan på ett sådant sätt att B:s rätt till betalning eller kvittning inte prövades som ett självständigt yrkande. Vid detta förhållande ogillades B:s talan. Advokaten åberopade däremot i den efterföljande hovrättsprocessen de aktuella utläggen kvittningsvis. Hovrätten tillät detta men fann att kravet till följd av talans utformning i tingsrätten omfattades av den domens rättskraft och därför inte kunde prövas.

Tingsrätten kom fram till att E:s hävning var obefogad men lämnade ändå B:s käromål utan bifall med motiveringen att B, genom B:s sätt att beräkna skadan, inte hade lyckats bevisa att någon skada orsakats av E:s obefogade hävning. Avseende E:s genkäromål fann tingsrätten att E bevisat att värdet på entreprenaden (inkluderande arbeten utförda av E:s underentreprenör) efter hävningen uppgick till 9 187 500 kr. Det var ostridigt att B betalat 2 700 000 kr för arbeten såsom utlägg. Tingsrätten fann därför att B skulle betala 6 487 500 kr till E jämte rättegångskostnader. Domen fastställdes i allt väsentligt av hovrätten i den efterföljande rättsprocessen där. Därefter följde mellan parterna ytterligare ärenden och mål hos kronofogdemyndigheten och tingsrätt avseende kvittningsgilla motfordringar enligt ABT som dock lämnades utan bifall eller avvisades, vilket i slutändan fick till följd att frågan om B:s eventuella rätt till ersättning för aktuella utlägg enligt tilläggen i ABT 94, prekluderades.

Innebörden av preklusion är förenklat att någons eventuella rätt att göra gällande en rättighet utsläcks. Till skillnad mot en fordran, som även efter det att den preskriberats vanligtvis kan göras gällande kvittningsvis, så innebär preklusion en total och slutlig förlust av möjligheten att göra gällande en rättighet (se bl.a. Johnny Herres artikel "Något om reklamationsplikten vid köp av varor och tjänster ” i Festskrift till Gertrud Lennander, 2010, s. 119 ff och även hovrättsavgörandet RH 2006:77).

Slutligen ska även förtydligas att i och med att utläggen var en del av skadeberäkningen och prövningen i Domstolsprocess 1 förelåg res judicata mot en prövning i efterhand av utläggen som självständig grund för ersättning. ”Samma sak” kan inte prövas igen. Domstolsprocess 1 fick därför rättskraft (blev s.a.s. bindande) mot B.

2. Förevarande domstolsprocess

Efter Domstolsprocess 1, vände sig B mot Advokaten och den advokatbyrån, varvid B gjorde gällande att Advokaten varit vårdslös i sitt uppdrag som juridiskt ombud för B och att vårdslösheten orsakat skada för B. Vårdslösheten skulle, enligt B, bedömas utifrån hur Advokaten borde ha utfört B:s talan jämfört med hur talan faktiskt kom att utformas. Ostridigt i målet var vidare att skada vid konstaterad vårdslöshet skulle beräknas utifrån skillnaden mellan verkligt och hypotetiskt utfall. B:s utlägg uppgick ostridigt till 13 861 873 kr. B:s slutliga ersättningsyrkande uppgick till 14 494 506 kr innefattande dels dröjsmålsränta och dels rättegångskostnader från de föregående rättsprocesserna, jämte därutöver ett yrkande om 800 000 kr avseende återbetalning av oskäligt arvode.

3. Omständigheterna till stöd för käromålet

Grunden för talan mot advokatbyrån var dess principalansvar för de åtgärder som Advokaten hade utfört inom ramen för sin tjänst alternativt uppdragsförhållande.

Grunden för talan mot Advokaten var dennes personliga ansvar eftersom uppdraget hade utförts av Advokaten och att uppdraget hade varit av utpräglat personlig karaktär.

Advokaten skulle vid upprättande av stämning och efter anhållande av svaromål ha framställt dels ett alternativt fristående yrkande om antingen utfående av gjorda utlägg om 13 861 873 kr och dels ett yrkande om i vart fall kvittningsgilla motfordringar grundat på de särskilda bestämmelserna i ABT. Om så hade skett skulle B ha haft full framgång med yrkandena.

4 Advokatens (och advokatbyråns) bestridanden

Advokatens invändningar – i de delar dessa är av intresse – var att Advokaten inte varit vårdslös därför att det aldrig funnits självständig rätt att kräva betalning i ABT, endast ett avräkningsrätt eller en rätt till skadestånd. Hade talan utformats som B gjort gällande att B ändå inte haft framgång med denna, varken som fristående yrkande eller som kvittningsinvändning. Härutöver gjordes också gällande att B varit medvållande till den eventuella skadan eftersom B:s företrädare – med hänsyn till B:s uppfattning om hur de särskilda villkoren i ABT skulle tillämpas – därför borde ha kommunicerats med Advokaten. Dessutom hävdade Advokaten att B reklamerat Advokatens uppdrag för sent med hänsyn till att det tagit cirka fem år efter det att den påstådda vårdslösheten skulle ha förekommit och närmare fyra år efter den senaste faktureringen. Skälig tid för reklamation, ansåg Advokaten, utgöra omkring sex månader.

5. Frågeställningarna

De centrala frågeställningarna kan sammanfattas på följande vis:

  1. a) Hade Advokaten varit vårdslös genom att inte yrka ersättning för utläggen, vare sig såsom självständigt yrkande eller kvittningsvis?
  2. b) Hade B varit medvållande och i så fall borde den eventuella skadeståndsskyldigheten jämkas och i så fall hur mycket?
  3. c) Var B:s rätt till skadestånd prekluderad på grund av försent framställd reklamation?

6. Domstolarnas bedömning

Beträffande möjligheten i och för sig att i Domstolsprocess 1 framställa ett fristående yrkande konstaterade tingsrätten att B i själva skadeståndsberäkningen tagit hänsyn till de utlägg som B gjorde gällande. Men, noterade tingsrätten, när B först i den överprövning som sedermera kom att ske i hovrätten efter det att B förlorat mot E i tingsrätten, yrkade kvittning på avtalsrättslig grund beträffande nämnda utlägg, så gick det inte eftersom dessa utlägg omfattades av det som vid tingsrätten redan var rättskraftigt avgjord, något som också senare i de efterföljande processerna bekräftades (res judicata).

Vårdslös rådgivning

Tingsrätten kom fram till att Advokaten inte varit försumlig och synes därvid utgå från osäkerheten om tolkningen av ABT och utsikterna till framgång med en självständigt förd skadeståndstalan. Tingsrättens dom är i denna del något oklar och jag går därför inte mer in på den domen annat än att redovisa tingsrättens utgångspunkter då dessa är tydliga och rimliga som sådana. Tingsrätten anför bl.a.:

Vid bedömningen om [Advokaten] agerat vårdslöst fäster tingsrätten avseende vid vilken information som han hade vid tidpunkten för talans utformning och lämnandet av rådgivningen till [B], vad som har framkommit angående bakgrunden till de aktuella bestämmelserna i entreprenadkontraktet om utläggen, vilken roll företrädarna för [B] hade i sammanhanget, [Advokatens] agerande efter tingsrättens dom och möjligheterna till framgång för [B] om ett fristående yrkande grundat på avtalet skulle ha framställts.

Möjligheten till framgång med ett fristående yrkande, eller en invändning om kvittning

Till skillnad mot tingsrätten ansåg hovrätten att de särskilda villkoren i ABT rimligen inte kunde tolkas på annat sätt än att utläggen varit ersättningsgilla. Hovrätten anför bl. a.:

[Advokaten]s påstående om att det skulle ha varit "oseriöst" att grunda ett självständigt yrkande på [ABT] förtjänar inte avseende med beaktande av bl.a. att han själv vid pläderingen i tingsrätten gjorde gällande just detta och senare använde samma påstående i överklagandet och i den påföljande hovrättsprocessen. [Advokaten]s underlåtenhet att utforma [B]s talan så att frågan om ersättning för utläggen inte prövades självständigt får anses ha varit vårdslöst. Om så skett hade enligt hovrättens bedömning [B]s talan i denna del bifallits. [B]s yrkande i detta mål om ersättning för rättsförlust ska således bifallas.

 Reklamation och jämkning

Eftersom hovrätten, till skillnad mot tingsrätten, ansåg att Advokaten varit vårdslös och som en konsekvens därmed skadeståndsskyldig, prövades också frågorna om reklamation inträtt respektive om förutsättningar förelåg för att jämka det utdömda skadeståndet. Hovrätten uttalar därvid bl.a.:

Det saknas lagstiftning om vad som gäller för preskription av krav på ersättning mot t.ex. advokater som grundas på vårdslös rådgivning och det finns inga klara regler om preskriptionstid eller från vilken tidpunkt preskriptionstid ska räknas. Frågorna har behandlats i en artikel i Svensk Juristtidning (Christina Ramberg, SvJT 2010 s. 142 - 156 med där anmärkta rättsfall). Enlig hovrätten bedömning torde gälla en preskriptionstid om i vart fall sex månader, vilket också Advokatbyrån synes ha godtagit. När det gäller utgångspunkten för preskriptionstiden konstaterar hovrätten att det som utlöser skadeståndsskyldighet inte är en skada i sig själv utan vårdslöshet i rådgivningen. Enligt hovrättens uppfattning är det till följd av detta inte tillräckligt att klienten får kunskap om skadan, tex. genom en förlorad rättsprocess, utan att klienten måste också ha fått faktisk insikt om att rådgivningen varit vårdslös (jfr. NJA 2007 s. 2007 s. 35 och anförd artikel, särskilt s. 152 och 153) för att preskriptionstiden ska börja löpa. I målet har inte framkommit annat än att [B] framställt krav inom sådan tid från den tidpunkt då [B] efter kontakt med annan advokat fått insikt om att det fanns förutsättningar att göra gällande vårdslöshet i [Advokaten]s rådgivning att preskription inte inträtt. Advokatbyråns invändning om bristande reklamation kan därför inte bifallas.

Jämkning

Beträffande jämkningsinvändningen lämnade hovrätten också denna invändning utan bifall med bl.a. följande ord:

Hovrätten konstaterar att [B] anlitat [Advokaten] i dennes egenskap av advokat och juridisk rådgivare. [Advokaten] har såvitt framkommit haft tillgång till alla relevanta avtalshandlingar och varit införstådd med bakgrunden till avtalskonstruktionerna. [Advokaten] har också haft möjlighet att ställa frågor till sin huvudman om avtalsparternas avsikter inför inledandet och utförandet av en rättsprocess om detta varit oklart. Det framstår vidare som orimligt att [B] – om föreningen förstått att [Advokaten]s utformning av [B]s talan var felaktig eller olämplig – inte i eget intresse skulle ha påtalat detta för [Advokaten].

7. Avslutande synpunkter

Ovan framgår att det ställs höga krav på oss advokater när det gäller hur vi kommunicerar med våra kunder och de råd vi lämnar. Men hovrättens krassa konstaterande rörande tolkningen av ABT är också ett bra exempel på de överväganden advokater ställs inför vid utformningen av en talan inför domstol. I fordringsmål, oavsett slag skulle jag vilja påstå, kan det finnas möjlighet att dels överväga möjligheten att föra en talan om skadestånd, enskilt eller genstämningsvis, dels – närmast regelmässigt – göra en kvittningsinvändning. Det senare innefattar egentligen dels frågan om kvittningsyrkande dels frågan om kvittningsinvändning. En närmare genomgång av skillnaderna mellan dessa, ligger dock utanför ramen för denna artikel (se härom Lindskog, Kvittning, Norstedts Juridik 3 u s. 34 ff. och 690 ff.). Envar som hamnar i en rättslig tvist och således anser sig ha en rätt till ersättning, alldeles oavsett grunden härför, bör alltså ta som utgångspunkt att alltid göra gällande en sådan rätt – i vart fall såsom en kvittningsinvändning – med förtydligande om att tingsrätten i förekommande fall ska beakta motfordringen kvittningsvis och avräkna denna mot huvudfordringen, upp till summa concurrens. Så skedde inte i den underliggande entreprenadtvisten. Hade så skett skulle denna artikel inte blivit till.

Arvodesfrågan

Mot bakgrund av hovrättens bedömning rörande den vårdslösa rådgivningen, kunde man förvänta sig att yrkandet om att återfå advokatarvodet, som för övrigt endast var hälften av det arvode som faktiskt utgetts, skulle ha bifallits. I denna del konstaterade dock hovrätten att då det inte påståtts att Advokaten inte utfört det arbete som arvodet avsåg och då B genom hovrättens dom ersatts för sin skada, så saknades det skäl för att bifalla B:s talan i denna del. Hovrättens domskäl kan ifrågasättas.

Frågan om arbetets utförande är en fristående bedömning; den är och ska vara helt fristående från skadeståndsfrågan. Motsvarande tanke kan för övrigt återfinnas i bl.a. 24 § jämfört med 25 § fastighetsmäklarlagen. Till skillnad mot skadestånd som kräver uppsåt eller vårdslöshet så innebär jämkning av arvodet en helt fristående prövning av hur uppdraget faktiskt utförts, kvalitén på arbetet helt enkelt. Det är således brister vid utförande av uppdraget som ska ligga till grund för en eventuell jämkning av arvodet helt eller delvis och inte huruvida skadevållaren ersatt den skadelidande för skadan. Enligt min mening synes inte någon begränsning föreligga i det faktiska utförandet utan även andra frågor kan läggas till grund för prövningen, t.ex. frågor av etisk natur. Därför framstår hovrättens motivering i denna del som svårförståelig. Det handlar om två helt olika frågor. Att en skadegörare, advokat eller annan, håller den skadelidande skadeslös med eller utan försäkring, är helt irrelevant för frågan om jämkning av arvodet. Redan genom att utföra uppdraget vårdslöst, till och med så vårdslöst att skada per se uppkommit för den skadelidande, innebär uppenbart att arbetet utförts bristfälligt. Då ska vederbörande inte ha sitt arvode, i varje fall inte fullt ut. Allt annat är enligt min mening fel. Hovrättens synsätt kan karaktäriseras med följande enkla mening:

Du har varit slarvig och orsakat skada men eftersom du utfört ett arbete och betalat skadestånd, ska du ha betalt i alla fall, oavsett hur arbetet utförts.

Ven som helst som läser detta förstår naturligtvis hur tokigt bedömningen från hovrätten är. Ändå finns det en splittring bland jurister i den här frågan (se bl.a. Ramberg, Christina, Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation, rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010-11, nr 4, s. 931 med där gjorda hänvisningar till doktrin och praxis). Man kan tydliggöra detta än mer genom att påtala att Advokatens/Advokatbyråns försäkringsbolag givetvis betalade kalaset i slutändan. Trots ett vårdslöst utförande och därmed ett klandervärt utförande av uppdraget kunde advokaten marschera iväg med drygt 1 500 000 kr i arvode minus självrisken. Hovrättens sammanblandning av arvodesfrågan med skadeståndsfrågan är kort och gott fel.

Medvållande

Jag är inte heller övertygad om hovrättens bedömning i medvållandefrågan. De individer som förekom i målet och som företrädde B och E, hade också tidigare arbetat med liknande projekt och parterna var dessutom i formell mening juridiska personer. Man måste därvid fråga sig om dessa företrädare och personernas egna insikter helt saknar betydelse bara för att en advokat var inblandad. Nu har jag inte läst alla i målet ingivna och åberopade handlingar  men motiveringarna från domstolarna i denna del är något för kortfattade för att falla mig i smaken.

Försäkringsskydd

Otack är ibland världens lön. Advokatens ansvar är stundtals mycket stort och vårt arbete utförs ofta under stor tidspress. Människor och företag anlitar oss för vår kunskaps skull och för att de har stort förtroende för våra kunskaper och vår förmåga att biträda våra kunder, hjälpa dem helt enkelt med allehanda juridiska spörsmål. Men advokater är människor även om nu en och annan hyser en motsatt uppfattning. Vi kan och gör fel ibland. Till skydd för våra kunder är vi advokater därför ålagda att ha en s.k. ansvarsförsäkring. Försäkringens obligatoriska omfattning är minst 3 000 000 kronor. Många advokatbyråer har härutöver genom särskilda tilläggsförsäkringar ett ännu högre försäkringsskydd. Det är viktigt att notera detta eftersom andra juridiska rådgivare inte har någon skyldighet av det här slaget. En dom på skadestånd mot en juridisk rådgivare som inte är advokat, kan därför bli något av en pyrrhusseger om rådgivaren är utan försäkringsskydd eller endast har ett begränsat sådant, och dessutom saknar eget kapital. I dylika situationer kan den skadelidande, oaktat en framgångsrik skadeståndstalan, i slutändan dels bli utan det tillerkända skadeståndet dels dessutom själv stå för sina egna rättegångskostnader som extra lök på laxen.[1]

oooOooo

Vi på Zacharias Advokatbyrå strävar varje dag efter att tillgodose våra kunder på bästa sätt. Advokatbyråns arbete omfattas av ett utökat försäkringsskydd till våra kunders väl och ve. Advokatbyråns kunder är således i trygga händer.

[1] Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i frågan om reklamationsfristen, 2017-03-08, mål nr T 12-17.

Kommentarer är stängda.



AB Zacharias Advokatbyrå ® 556469-2993 © 2014 All Rights Reserved     |     Villkor     |     Cookies