Sedan 1949

ÄTA-arbeten och tidsförlängning samt reformatio in pejus

Ett nyligen publicerat avgörande från Hovrätten över Nedre Norrland (dom 2022-01-14, mål nr T 204–20), berör det som så ofta, alltför ofta, leder till tvister vid entreprenader, nämligen ändrings– och tilläggsarbeten, s.k. ÄTA och därav föranledda behov av tidsförskjutning. Som en extra bonus berörs också den processrättsliga principen om reformatio in pejus.

1. Bakgrund

1.1 Det aktuella målet handlar om en konsumententreprenad enligt avtal daterat den 28 september 2016, där beställaren stämde entreprenören (huvudkäromålet) och entreprenören stämde beställaren (genkäromålet). Tillämpligt standardavtal var ABS 09. Kontraktsarbetena vara färdigställda och tillgängliga för slutbesiktning senast den 31 mars 2017. Vid försening skulle beställaren vara berättigad att av entreprenören erhålla vite med 0,2 procent för varje påbörjad vecka som kontraktsarbetena fördröjts. Slutbesiktning var planerad i december 2017, men kunde inte genomföras då entreprenaden inte var färdig. Entreprenaden godkändes vid slutbesiktning den 30 januari 2018.

1.2 Huvudkäromålet (beställarens talan) handlade i allt väsentligt om beställarens krav på dels förseningsvite dels motfordringar avseende olika fel i entreprenaden och merkostnader som uppkommit på grund av dessa fel.

1.3 Genkäromålet (entreprenörens talan) handlade om entreprenörens krav på ersättning för kvarstående del av kontraktssumman och krav på ÄTA ersättning. Entreprenören ansåg sig dessutom berättigad till förlängning av den avtalade kontraktstiden för arbetenas färdigställande.[1]

2. Ändrad grundkonstruktion

2.1 Huvudproblemet tycks ha varit grundläggningen. På grund härav belyses genkäromålet före huvudkäromålet i denna genomgång. Generellt gäller att en entreprenör ska undersöka arbetsområdet[2] föregående avtals ingående för att då bättre kunna bilda sig en uppfattning om till exempel grundförhållandena. Markundersökningar utfördes på fastigheten först efter avtalets ingående. Det konstaterades då att husets grund behövde pålas. Det ska här framhållas att entreprenören, generellt, förutsätts innan anbud lämnas ha skaffat sig den kännedom om arbetsområdet och andra förhållanden av betydelse för bedömningen av vad som kan erfordras för kontraktsarbetenas utförande och som kan erhållas genom besök på platsen.

2.2 Frågan huruvida entreprenören i erforderlig omfattning synat arbetsområdet kom emellertid inte att bli en stridig omständighet i målet. Den ändrade grundkonstruktionen ansågs ostridigt utgöra en ÄTA.[3] Ostridigt i målet var också att denna ÄTA medförde en senareläggning av gjutningen och därmed en försening av de avtalade kontraktsarbetena med 22 dagar. En ny konstruktionsritning togs fram och en 200 mm tjock pålad platta gjöts på fastigheten i stället för den ursprungligen tänkta 100 mm tjocka plattan på mark.

3. Förelåg en rätt till tidsförlängning utöver 22 dagar?

3.1 Frågan som därmed blev central för hela målet var om entreprenören haft rätt till ytterligare förlängning av kontraktstiden på grund av att konstruktionen av plattan ändrades efter att avtalet ingicks utöver de ostridiga 22 dagarna. Enligt de vanligen använda standardavtalen på marknaden gäller att den avtalade kontraktstiden förlängs eller – vilket är mindre vanligt – avkortas, i den utsträckning ändringar och tilläggsarbeten föranleder ökad eller minskad tidsåtgång (se 8 § konsumenttjänstlagen eller punkt 9 och 10 i ABS 09, 4 Kap. 3 § AB 06 och ABT 06).

3.2 Inom entreprenadrätten, såväl för konsument eller kommersiell sådan, råder i vissa fall en meddelandeskyldighet eller underrättelseskyldighet. Sådan skyldighet finns också på flera andra rättsområden (se Högsta domstolens beslut den 11 januari 2022, mål nr Ö 672–21 där detta berörs i anslutning till en praxisgenomgång. Även om målet handlade om reklamationsskyldighet har det sitt intresse på ett mer allmänt plan).

3.3 Domstolarna var eniga i frågan om att entreprenören inte visat att entreprenören hade rätt till en ytterligare tidsförlängning. Till saken hör att det i målet också framkom att det förekommit en hög fukthalt i betongen med därtill hörande längre torktid (vattencementtal (vct). Det framkom också att den som svarade för gjutningen inte fick några direktiv om vilken vct-halt på betongen som skulle användas vid gjutningen. Entreprenören ansågs inte ha uppfyllt sin bevisbörda. Hovrätten påtalade att

Allmänt gäller att den som vill ha tidsförlängning eller avkortning också ska styrka det berättigade i kravet och kravets storlek. När entreprenören vill ha tidsförlängning har hen att styrka den omständighet i ABS 09 punkt 16 eller 17 som ger hen rätt därtill, att omständigheten medfört behov av mer tid och att mertiden uppgår till den förlängning av kontraktstiden som hen anser sig berättigad till (se S. Hedberg och S. Johansson, Konsumententreprenader, s. 104).

3.4 Vad sedan gäller huvudkäromålet gjorde beställaren gällande 16 veckors förseningsvite utöver kvittningsgilla motfordringar för fel i entreprenaden samt merkostnader föranledda av dessa fel. I allt väsentligt vann beställaren framgång med sin talan.

4. Reformatio in pejus

4.1 En processrättslig fråga som också kom att prövas, handlade om reformatio in pejus. Principen är inte så ofta förekommande i civilrättsliga mål. Denna processrättsliga princip omfattande såväl civilrätt som straffrätt. Inom straffrätten innebär principen att hovrätten inte får döma en dömd person som klagar över en tidigare dom, eller med anledning av åklagarens överklagande till den dömdes förmån, till en allvarligare rättsföljd än den dom som överklagats, dvs. det får inte bli en ändring till det sämre (se 51 kap. 25 § Rättegångsbalken). Av 17 kap. 3 § Rättegångsbalken och 50 kap. 1–2 §§ Rättegångsbalken anses följa att samma princip även gäller i tvistemål trots att det inte  finns en uttrycklig bestämmelse i 50 kap. Rättegångsbalken (som handlar om överklagande av domar i tvistemål).

4.2 Beställaren hade i tingsrätten gjort gällande kvittningsgilla motfordringar och i allt väsentligt vunnit framgång med dessa. Vissa av de påstådda motfordringarna ogillades alltså. Beställaren överklagade inte tingsrättens dom. Det kan vid första påseende tyckas konstigt. Det behöver det inte vara om vederbörande i det stora hela är nöjd med utfallet i tingsrätten och det som ogillats handlar om mindre belopp. Förenklingsskäl, dvs. för att inte tynga målet, och med hänsyn till beviskraven och bevisbördan, kan ett sådant avstående från att överklaga vara motiverat. Beställaren valde dock att göra gällande sina kvittningsgilla motfordringar, inom ramen för det belopp som tingsrätten förpliktat beställaren att utge till entreprenören, även de som tingsrätten ogillat, i sitt svaromål i hovrätten.

4.3 Frågan som hovrätten hade att pröva var om tingsrättens dom vunnit laga kraft i de delar som avsåg de kvittningsgilla motfordringarna. Hovrätten kom fram till att beträffande ett ersättningsanspråk som består av flera komponenter, anses förbudet mot reformation in pejus inte hindra att högre rätt sätter ned värdet av en post om det balanseras mot en höjning av en annan post. En förutsättning för det är att den sammanlagda ersättningen inte understiger eller överstiger vad tingsrätten har dömt ut. Hovrättens resonemang stämmer överens med principen om att det inte får bli en ändring till det sämre. Hovrätten framhåller dock att en förutsättning för detta, är i sin tur att det rör sig om olika komponenter i samma ersättningsanspråk. Hovrätten ansåg att de motfordringar som beställaren ville göra gällande avsåg olika ersättningsanspråk. Därför avslogs deras yrkande om att få dessa motfordringar prövade.[4]

5. Avslutande synpunkter

5.1 Domstolarna kom alltså fram till, eftersom detta var ostridigt, att den ändrade utformningen av plattan i och för sig utgjorde ett ÄTA-arbete och att entreprenören var berättigad till 22 dagars tidsförlängning på grund av den ändrade konstruktionen. Emellertid tillerkändes inte förlängning på grund av den längre torktid som valet av cement (se ovan angående vct) orsakat eller på grund av övriga omständigheter som anfördes i målet. Bevisbördan låg på entreprenören som helt enkelt inte lyckats uppfylla denna. Kom ihåg att detta handlade om en konsumententreprenad, men författaren vågar påstå att valet av cement och underlåtenheten att kommunicera det valet och konsekvensen härav, sannolikt skulle leda till samma resultat i en kommersiell entreprenadtvist.

5.2 När det gäller den processrättsliga dimensionen bör man alltid ta ställning till om en dom, även om den i allt väsentligt innebär en framgång till talan, ändå ska överklagas, låt vara begränsat till de yrkanden som i förekommande fall ogillats. Har man inte själv överklagat, men motparten har överklagat tingsrättens dom, så har man ändå en möjlighet att överklaga domen, genom s.k. anslutningsöverklagande inom en vecka från den dag då överklagandefristen gick ut vilket framgår av 50 kap. 2 § Rättegångsbalken. Om inte annat kan det vara en lämplig åtgärd för att undvika en möjlig rättsförlust och få tidigare ogillade yrkanden prövade, kanske med framgång dessutom. Hade så skett i förevarande mål hade beställaren kanske lyckats få med sig hovrätten också i de delar tingsrätten ogillade beställarens yrkande.

_________________________________________________

[1] Kontraktstid är den i kontraktshandlingarna angivna tiden för utförande av kontraktsarbetena, eller huvuddelen därav. Kontraktstid ska hållas isär från entreprenadtid som är tiden från entreprenadens påbörjande till och med den dag då entreprenaden är godkänd.

[2] Arbetsområde är det område som under entreprenadtiden står till entreprenörens disposition för entreprenadens utförande.

[3] ÄTA är en förkortning som står för: Ändringsarbete, Tilläggsarbete som står i omedelbart samband med kontraktsarbetena och som inte är av väsentligt annan natur än dessa, samt Avgående arbete. Ett ÄTA-arbete uppstår när beställaren under entreprenadtidens gång föreskriver något som inte är angivet i kontraktshandlingarna, t.ex. som i förevarande mål en helt annan grundkonstruktion än den som först varit avtalad mellan parterna. Det finns också något som kallas för arbeten likställda med ÄTA-arbeten, med vilket avses en rätt för entreprenören att få betalat för arbeten som denne inte anser ingår i de avtalade kontraktsarbetena. Tvister är frekvent förekommande om vad som är en ÄTA eller arbeten likställda med ÄTA-arbeten (se 2 kap. 4 § AB 04 respektive ABT 06.

[4] Hovrätten hänvisade till Nordh, Processens ram i tvistemål, 4 uppl. s. 146 f och Welamsson och Munk, Processen i hovrätt och HD, 2016, JUNO, s. 63-64).

000O000

Zacharias® biträder löpande kunder med olika frågor på entrprenadrättens område och för med framgång deras talan inför domstolar och andra myndigheter.
Ansvarsbegränsning: se https://zacharias.se/blogg/

Kommentarer är stängda.



Zacharias® 556469-2993 © 2014 All Rights Reserved     |     Cookies