Since 1949

En förvaltare eller en god man är endast under vissa förutsättningar behörig att ansöka om äktenskapsskillnad för makens räkning när maken inte själv kan uttrycka sin mening.

Högsta domstolen har i två mål, T 3563-20 och T 695-20, av prejudicerande vikt avgjort en synnerligen viktig fråga rörande god mans– eller förvaltares möjligheter att ansöka om äktenskapsskillnad för sin huvudmans räkning trots att huvudmannen inte givit till uttryck sådan önskan och inte heller kan uttrycka sin vilja härom.

Frågan har under flera år vandrat genom rättssystemet och i det ena fallet är det ganska uppenbart fråga om ett försök att kringgå den legala arvsordningen men redovisningen av just den delen av "förvaltarmålet" lämnas fortsättningsvis därhän.

I rättspraxis och doktrin fanns fram till de två nu meddelade avgörandena av Högsta domstolen, följande fall där behörigheten ansetts tillkomma förvaltare, att ansöka om äktenskapsskillnad.

* Gemensam ansökan av förmyndaren och den andre maken om äktenskapsskillnad eller hemskillnad som det talas om. Detta var inte aktuellt i förevarande mål.

* ”Troligen” (skriver en av de tyngre doktrinförfattarna Lars Tottie) avses också den situationen där förmyndaren såsom kärande väcker talan på den omyndiges vägnar och andra maken medger käromålet (se Totties bok Giftermål och skilsmässa, 1974 sidan 145). Detta var inte aktuellt i förevarande mål.

* Praxis utvisar även fall där någon som saknar processbehörighet och blir föremål för en ansökan om äktenskapsskillnad av den andre maken. Detta var inte aktuellt i förevarande mål.

* Praxis utvisar också fall när talan initierats av den som vill skiljas, och denne innan eller senare anses sakna processbehörighet, varvid en god man eller förvaltare äger driva processen vidare (se Svea hovrätts avgörande 2011-11-03, mål nr T 7134-10). Detta var inte aktuellt i förevarande mål.

* Praxis utvisar också fall där någon som saknar processbehörighet, i nära anslutning till en talan om äktenskapsskillnad, men innan vederbörande blev ställd under förvaltarskap, uttalat att vederbörande vill skiljas, varvid förvaltaren självständigt äger föra en sådan talan (se här RH 2008:33 och Svea hovrätts avgörande 2009-03-30 mål nr T5708-08). Detta var inte aktuellt i förevarande mål.

I de aktuella målen som Högsta domstolen nu prövat saknades en uttalad vilja från endera makarna att skiljas. Viljeyttringen är avgörande för statusfrågan att vara gift vilket också genomsyrar allt som har med statusfrågor att göra. Detta framgår av Hjalmar Westrings bok ”Den nya Giftermålsbalken” 2 u, Norstedts, 1933 s. 34. Samma sak gäller för Totties och Telemans lagkommentar i NBB, 2 u, 50, 442, 444 och s. 455 där hänvisning också sker till NJA 2003 s. 407. I lagkommentaren ägnas mycket åt behörigheten och att den ska vara densamma som huvudmannens.

Praxis och doktrinen är tydlig; förvaltaren har ”i vissa fall” en möjlighet att agera och tvinga fram en skilsmässa. Det måste också betyda att det finns vissa fall eller något fall där förvaltaren inte har en sådan rätt.

I det aktuella målet som handlade om förvaltarens behörighet anfördes som huvudskäl ekonomiska omständigheter vilket inte ansågs tillräckligt. Till skillnad mot underrätterna prövade faktiskt Högsta domstolen behörigheten som sådan istället för att hänga upp avgörandet på en rätt att få bli skild och att förvaltaren är den som ska tillvarata huvudmannens intressen.

Den 28 december 2021 följde högsta domstolen upp sina tidigare domar i mål nr T 2508-20. Högsta domstolen uttalar bl.a.:

"11. Högsta domstolen har ... uttalat [att] en upplösning av ett äktenskap en fråga av personlig karaktär, vilket talar för aft förvaltarens behörighet — på motsvarande sätt som gäller för ingående av äktenskap och liknande frågor av utpräglat personlig karaktär — inte bör omfatta rätten att ansöka om äktenskapsskillnad när den enskilde inte kan uttrycka sin mening...13. Det finns aven andra situationer när det måste anses föreligga en rätt för förvaltaren att ansöka om äktenskapsskillnad för makens räkning. Detta kan dock gälla endast i undantagsfall, framför allt där den andre maken använder äktenskapsrättsliga regler till skada för den make som har förvaltare och på ett sätt som kan förhindras genom äktenskapsskillnad..."
Högsta domstolen har således ännu en gång slagit fast två saker. Det första är att en förvaltare (och det inkluderar även en god man) saknar behörighet att för huvudmannen ansöka om äktenskapsskillnad när huvudmannen aldrig givit uttryck för en sådan vilja tidigare. Undantaget är situationer där - och här är det viktigt att uppmärksamma kravet på dubbla rekvisit - den andre maken använder äktenskapet för att skada den make som är satt under förvaltare (eller har en god man) och situationen kan korrigeras genom en äktenskapsskillnad.
Avgörandena rör personliga och viktiga frågor för den enskilde och har mycket stor samhällelig betydelse särskilt mot bakgrund av det stora antalet personer som varje år drabbas och lider av demenssjukdomar. Föregående dessa avgöranden från Högsta domstolen innebar praxis att ”vissa fall” blivit ”alla fall”. Högsta domstolens avgöranden betyder i praktiken att de uppräknade fallen är den enda fallen där förvaltaren och för all del en god man tillerkännas behörighet att driva en skilsmässotalan. Därmed är också undantaget i princip definierat. Det avgörande för behörighetsfrågan är alltså om skador kan förhindras genom äktenskapsskillnaden.
Frågor om framtidsfullmakter får genom de två avgörandena om möjligt än större betydelse, något för alla att tänka på!

oooOooo

Zacharias® biträder löpande kunder med olika frågor inom området ekonomisk familjerätt.

Ansvarsbegränsning: se https://zacharias.se/blogg/

Comments are closed.