Följ oss

Sedan 1949

Förseningsvite

Förseningsvite

Svea hovrätts dom 2016-11-30, mål nr T 526-16

Advokat Claude D Zacharias

1. Fordran angående förseningsvite

Svea hovrätts dom 2016-11-30, mål nr T 526-16, handlade om förseningsvite och förtjänar att uppmärksammas då det finns en del intressanta aspekter på vite och skadestånd.

Entreprenören (”E”) erhöll i uppdrag av beställaren (”B”) att som sidoentreprenör utföra betongstommen för B:s nya terminalbyggnad på ett industriområde i Skåne. I entreprenaden ingick bl.a. att förse byggnaden med ett tak. De allmänna bestämmelserna för totalentreprenader (”ABT 06”) gällde för entreprenaden. B agerade som byggherre och beställare för hela projektet, som var en s.k. delad entreprenad. B hade således ansvar för upphandling och samordning av de olika sidoentreprenörernas arbeten. Den ursprungliga överenskommelsen var att den skulle vara färdigställd och tillgänglig för slutbesiktning senast i slutet av maj 2011. Parterna kom dock överens om att förlänga tiden till den 24 juni 2011 och vidare att slutbesiktning skulle ske i samband med att övriga delar av projektet slutbesiktigades den 27 februari 2012.

Nu blev det inte riktigt som parterna tänkt sig och tyvärr får man nog säga, är det vanligt med förseningar i entreprenader. Först i slutet av januari 2012 flyttade B till den nya byggnaden. Flertalet besiktningar utan att entreprenaden har godkänts. B avstod till slut från ytterligare slutbesiktning, vilket enligt 7 kap. 12 § sjunde stycket i de allmänna bestämmelserna för totalentreprenader, ABT 06 ("ABT 06") ledde till att entreprenaden ansågs godkänd och avlämnad från den dag då besiktning skulle ha verkställts.

Ostridigt var att entreprenaden var försenad från den 27 februari 2012 till den 15 oktober 2012, det vill säga under 33 påbörjade veckor. Likaledes ostridigt var att vitet skull jämkas på grund av att entreprenaden tagits i avsett bruk före färdigställandet. Tvisten handlade alltså om hur stor jämkningen skulle vara.

2. Rättslig reglering

Kommersiella entreprenader omfattas inte av någon rättslig reglering i form av lag eller förordning. I konsumenttjänstlagens 51 – 61 §§ finns dock särregleringar för småhusentreprenader.

Denna artikel rör dock endast kommersiella entreprenader. För dessa finns s.k. standardavtal som – även om det finns betydande likheter i flera fall – har olika utformning beroende på t.ex. om det är fråga om en totalentreprenad eller inte. I detta fall hade parterna avtalat om att ABT 06 skulle gälla för entreprenaden. AB-avtalen är ett resultat av överläggningar och decennier av utvecklade avtalsversioner mellan representanter för beställarsidan respektive entreprenörsidan.

För närvarande är de nu gällande AB-avtalen föremål för översyn men det torde dröja många år innan en ny uppdaterad version ligger färdig för användning (Nämnas kan att även AMA regelverket som brukar utgöra en naturlig del av AB-avtalen också är under revidering i vissa delar. Se mer härom i AMA-nytt nr 2, december 2016 s. 46 f.).

Såsom framgår ovan erhölls aldrig en godkänd slutbesiktning. Syftet med slutbesiktningen är främst att fastställa att entreprenaden är kontraktsenligt. Det finns flera rättsverkningar till följd av ett godkännande, garantitiden börjar t.ex. löpa. Av 7 kap. 12 § ABT 06 framgår bl. a.:

Vid slutbesiktning skall besiktningsmannen godkänna entreprenaden om det inte föreligger fel. Fel av mindre betydelse som förekommer i begränsad omfattning får dock inte hindra att entreprenaden godkänns.[…] Slutbesiktningen skall avslutas med ett slutsammanträde varvid besked i godkännandefrågan skall lämnas. Efter godkännande vid slutbesiktning är entreprenaden avlämnad. Godkännandet gäller med verkan från dagen för slutsammanträdet […] Om inte slutbesiktning verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet anses entreprenaden godkänd och avlämnad från den dag då besiktning rätteligen skulle ha verkställts […].

Ringa fel, en bedömning i sig som kan leda till tvister, ska dock inte föranleda att entreprenaden inte godkänns.

Frågan om förseningsvite och eventuell jämkning därav regleras i 5 kap. 3 § ABT 06:

För varje påbörjad vecka varmed entreprenören överskrider kontraktstiden eller den ändrade tid för färdigställandet som skall gälla enligt kapitel 4 § 2 eller 3, skall han betala vite enligt kontraktshandlingarna. Vite kan även avtalas för överskridande av den tid som bestämts för utförande av viss del av entreprenaden. Om vite avtalats är beställaren därutöver inte berättigad till skadestånd för förseningen.

Om beställaren före färdigställandet har tagit entreprenaden eller del därav i avsett bruk, skall vitet jämkas i skälig mån. Jämkning skall även göras om beställaren har haft en icke oväsentlig ekonomisk nytta av annat ibruktagande av entreprenaden eller del därav.

Anspråk på vite skall framställas skriftligen till motparten senast tre månader efter entreprenadens godkännande. Anspråk på vite är förfallet, om det inte framställs skriftligen i rätt tid.

Jämkningsmöjligheten återfinns således i bestämmelsens andra stycke. De abstrakta rättsfakta (rekvisit) som ska föreligga för att jämkning alls ska aktualiseras för det fall annat inte har avtalats är:

a) Beställaren ska före färdigställandet ha tagit entreprenaden eller del därav i avsett bruk, eller

b) Beställaren har haft en icke oväsentlig ekonomisk nytta av annat ibruktagande av entreprenaden eller del därav.

I det aktuella målet är båda rekvisiten föremål för prövningen.

3. Hovrättens bedömning

Hovrätten konstaterar i enlighet med regelverket, dvs. ABT06, att huvudregeln är att fullt vite ska utgå för de veckor som en entreprenad är försenad. Hovrätten framhåller också att om beställaren före färdigställandet tagit entreprenaden eller del därav i avsett bruk ska vitet jämkas vilket alltså är en följd av ABT 06, 5 kap. 3 § andra stycket. När det gäller jämkningen konstaterade hovrätten att flera olika omständigheter måste vägas in i bedömningen. Hovrätten skriver:

Jämkning ska enligt bestämmelsen ske i skälig mån. Att vitet ska jämkas i skälig mån innebär att det vid jämkningen ska beaktas såväl den relativa storleken av den del av entreprenaden som tagits i avsett bruk som andra med ibruktagandet sammanhängande faktorer (se Lindahl, Totalentreprenad, ABT 94, 1996, s. 133 f.). Det saknas stöd för att enbart ibruktagandet ska styra jämkningen och därmed att jämkning alltid ska ske till noll för det fall hela entreprenaden tagits i avsett bruk. Beställarens ibruktagande är en förutsättning för att jämkning över huvud taget ska kunna ske och är en faktor av flera i den skälighetsbedömning som ska göras avseende storleken på jämkningen.

Hovrätten konstaterade alltså att B i huvudsak kunde nyttja entreprenaden på ett ändamålsenligt sätt. Även om det förekommit ett antal störningar i nyttjandet genom läckage och avhjälpandeåtgärder så delade hovrätten tingsrättens bedömning beträffande storleken på vitet efter jämkning i skälig mån. Tingsrätten jämkade vitesyrkandet med 80 % däför att B inte lyckades visa att varför B inte tog hela entreprenaden i drift tidigare, dvs. hindren och olägenheterna ansågs inte tillräckligt allvarliga.

4. Avslutande kommentar

Under mina år som yrkesverksam har jag mer och mer kommit att tycka om vite som en ersättning eller i vart fall som ett komplement till skadestånd. Med en vitesbestämmelse var – som i förevarande fall – B inte skyldig att visa att B lidit skada som sådan, utan var per se berättigad till vite oavsett faktisk förlust. Tingsrätten skriver i sina domskäl:

Ett vite kan ha olika funktioner. Vitet i ABT 06 har främst karaktär av ett schabloniserat skadestånd [se Stig Hedberg, Kommentarer till bl.a. ABT 06, 2010, s. 87 f] som tar mindre sikte på olägenheterna än på förseningen i sig, medan dess preventiva funktion inte har lyfts fram på samma sätt.

Och visst kan det förhålla sig så. Icke desto mindre är vitet till sin funktion en i sammanhanget enklare fråga att hantera en skadeståndet som kräver kontraktsbrott eller fel, skada och adekvat kausalitet (orsakssamband).

I många avtal brukar man se formulerar om att en vitesberättigad part också har en rätt att kräva skadestånd om parten kan visa att skadans omfattning är större än den kompensation vitet utgör. Personligen är jag av den uppfattningen att man ska vara försiktig med att ”äta och ha kakan”. I stället ska man överväga vilka specifika bestämmelser i ett avtal som lämpar sig för vite och vilka som i förekommande fall lämpar sig bättre för en traditionell skadeståndsrätt. Och som alltid när det gäller juridik så finns det alltid undantag som bekräftar regeln.

Värt att uppmärksamma i denna del är att 5 kap. 3 § ABT 06 uttryckligen angetr att i den mån det avtalats om förseningsvite – såsom var fallet i förevarande mål – är beställaren härutöver inte  berättigad till skadestånd för förseningen.

I förevarande fall handlar det om en ekonomisk kompensation på grund av försening. Det vite som avtalsmässigt skulle utgå kunde jämkas på grund av att B valde att ta entreprenaden i anspråk och dessutom hade nytta av den. Men, och det är viktigt, det finns ingen skyldighet för en beställare att ta entreprenaden i bruk innan den har slutbesiktigats. Utan det är först om detta sker och beställaren därmed kan börja nyttja entreprenaden, det kan finns det skäl att jämka vitet. Att notera är att ianspråktagandet är en förutsättning för att jämkning men inte allena saliggörande för att jämka. I stället får man alltså väga in alla omständigheterna i det aktuella fallet. I förevarande fall konstaterade domstolarna konstaterade således att B trots allt haft nytta av större delen av entreprenaden och att olägenheterna med vissa försoningsarbeten varit marginella.

oooOooo

Zacharias Advokatbyrå biträder löpande såväl fastighetsägare som entreprenörer och har stor erfarenhet att hantera avtalsrättsliga frågor inom ramen för entreprenader av olika slag liksom att företräda våra kunder i domstolarna.

Kommentarer är stängda.



AB Zacharias Advokatbyrå ® 556469-2993 © 2014 All Rights Reserved     |     Villkor     |     Cookies