Since 1949
Norrköpings tingsrätt laga kraftvunna dom 2020-10-05, mål nr T 3852-19
1. Bakgrund
En bostadsrättshavare rökte så mycket att föreningens övriga medlemmar klagade på att rökningens omfattning och dess konsekvenser, gick utöver vad de behövde tåla. I den aktuella trappuppgången fanns tre våningar med en lägenhet på varje våning. Den rökande bostadsrättshavarens lägenhet låg på den översta våningen. I en strävan att begränsa störningen från rökningen, hade föreningen vidtagit en rad olika åtgärder för att förhindra att röklukten skulle sprida sig. Bl.a. hade installerats en ny ventilation i huset och en s.k. rökätare (en form av luftrenare) och en stor utsugningsfläkt hade installerats i lägenheten. Härutöver hade också föreningen tätat bostadsrättshavarens lägenhetsdörr för att förhindra spridning av röken ut i trapphuset. Trots detta fortsatte röken och röklukten att sprida sig utanför bostadsrättshavarens lägenhet. Föreningen menade att röken orsakade missfärgningar på dörrfogar m.m. inne hos grannarna. Bostadsrättshavaren hade bott i lägenheten i 40 år och rökte dagligen 10 cigaretter enligt egen uppgift. En rättelseanmodan hade skickats till bostadsrättshavare beträffande rökningen. Detta ledde emellertid inte till den rättelse föreningen önskade och föreningen sa därför upp bostadsrättshavare till avflyttning. Underrättelse skickades också till socialnämnden. Parentetiskt kan tilläggas att föreningen sedermera infört ett förbud att röka i lägenheterna i sina stadgar för nyinflyttade. Den centrala frågan i målet handlade om huruvida omfattningen av rökningen och dess konsekvenser för grannarna, utgjorde sådan allvarlig störning att den kunde leda till att nyttjanderätten förklarades förverkad.
2. Rättslig reglering
Den centrala bestämmelsen i Bostadsrättslag (1991:614) ("BRL") är 7 kap. 9 § BRL som i relevanta delar lyder:
När bostadsrättshavaren använder lägenheten skall han eller hon se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas. Bostadsrättshavaren skall även i övrigt vid sin användning av lägenheten iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom eller utanför huset. Han eller hon skall rätta sig efter de särskilda regler som föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar. Bostadsrättshavaren skall hålla noggrann tillsyn över att dessa åligganden fullgörs också av dem som han eller hon svarar för enligt 12 § tredje stycket 2.
Om det förekommer sådana störningar i boendet som avses i första stycket första meningen, skall föreningen
1. ge bostadsrättshavaren tillsägelse att se till att störningarna omedelbart upphör, och
2. om det är fråga om en bostadslägenhet, underrätta socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen om störningarna.
Andra stycket gäller inte om föreningen säger upp bostadsrättshavaren med anledning av att störningarna är särskilt allvarliga med hänsyn till deras art eller omfattning.
Lagregleringen innebär således att när en bostadsrättshavare använder sin lägenhet så ska denne också se till att de som bor i omgivningen, i regel grannarna, inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas. Ansvaret omfattar en skyldighet att också se till att störningar undviks även i övrigt vid sin användning av lägenheten för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom eller utanför huset. Åsidosätter en bostadsrättshavare sina skyldigheter och underlåtenheten leder till att omgivningen påverkas negativt på ett sätt som överstiger vad omgivningen skäligen bör tåla, ja då löper bostadsrättshavaren en konkret risk att få sin nyttjanderätt förverkad och föreningen blir därmed berättigad att säga upp bostadsrättshavaren till avflyttning. Avvägningen mellan de olika intressena blir således avgörande för prövningen. Rättspraxis ger för handen en hög tolerans för vad som skäligen måste tålas i ett flerfamiljhus.
I NJA 1991 s. 574 handlade det om pianospel där högsta domstolen påtalade att det finns digitala instrument som möjliggör pianospel och avlyssning via hörlurar. Även möjligheten att dämpa ett traditionellt piano (flygel) berördes också. I målet framkom att den ljudnivå som förekommit inte visade på att ljudstyrkan överstigit vad som normalt får accepteras under dagtid i ett flerfamiljshus. Därtill hade den pianospelande personen hänsynsfullt förlagt sitt spelande, utom under semestertid, upp till två timmar på vardagseftermiddagarna, dock inte på fredagar, och under två till fyra timmar på lördagar och söndagar. Personen i fråga hade inte övat pianospel efter kl 19.30. Mot bakgrund härav ansåg Högsta domstolen bl.a. att:
[...] pianospel med den nu angivna omfattningen och förläggningen under dygnet kan, även om det har varit regelbundet återkommande under lång tid, inte anses gå utöver det godtagbara (jfr Bengtsson och Victorin, Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, 4 uppl 1991 s 247 ff, och Walin, Allmänna hyreslagen, 5 uppl 1969 s 112 f). Intressant i sammanhanget om än inte avgörande för frågan sannolikt, är också att föreningen i fråga till synes förhållit sig passiv och inte tagit initiativ till speciella ljuddämpande åtgärder som skulle ha varit ägnade att minska störningarna och som den pianospelande personen "[...] utan svårigheter eller kostnader kunnat tillgodose.
I Svea hovrätts dom 2013-02-19, mål nr T 5890-12, handlade det om upprepad misshandel av flera personer i en förening. Personen i fråga hyrde dock sin lägenhet och var således inte bostadsrättshavare. Denne dömdes också för ringa misshandel och ringa ofredande. Hovrätten ansåg att bostadsrätten förverkats och uttalar i sin domskäl bl.a.:
Efter att ha tagit del av främst hans brev och meddelanden till föreningen anser hovrätten att det är uppenbart att det inte är fråga om en personlig konflikt, utan en konflikt med mer eller mindre samtliga övriga medlemmar i föreningen och som pågått under många år. Detta har sedan resulterat i att [bostadsrättshavaren] misshandlat och ofredat personer som företrätt föreningen eller som påtalat störningar. Enligt hovrätten kan det visserligen inte uteslutas att det även förkommit hårda ord och mindre lämpligt beteende från andra boende riktat mot [bostadsrättshavaren] men det kan inte ursäkta [bostadsrättshavaren] brott. Hovrättens slutsats är att [bostadsrättshavaren] utsatt andra boende för särskilt allvarliga störningar. Det ligger i sakens natur att detta inte är av ringa betydelse.
I Svea hovrätts avgörande 2013-02-07, mål nr ÖH 6427-12, handlade det om en hyresgäst som stört omgivningen med höga rop. skrik och oväsen samt placerat föremål i trapphuset. Polis tillkallades vid ett flertal tillfällen och vissa grannar uppgav att de varit rädda för att gå ut i trapphuset. I målet framkommer att hyresgästen led av psykiska problem. Detta hindrade dock inte hovrätten från att anse att hyresrätten förverkats. Hovrättens uttalar bl.a.:
Vid den skälighetsbedömning som ska göras vid prövningen av om hyresavtalet ska upphöra beaktar hovrätten att det, om än i mycket mindre omfattning än tidigare, förekommit störningar också efter sammanträdet i hyresnämnden. Som hyresnämnden uttalat får störningarna antas vara orsakade av den psykiska sjukdom som [hyresgästen] lider av. I praxis har förlängning av hyresförhållanden medgetts när hyresgäster åsidosatt sina förpliktelser på grund av sjukdomstillstånd, men utredningen visat att det inte finns risk för upprepning. Föreningen har uppgett att [hyresgästen] efter tidigare behandlingar och sjukhusvård efter en kort period fortsatt med störningarna. Han genomgår nu återigen psykiatrisk tvångsvård. Störningarna har emellertid inte upphört helt. Det går inte i dag att veta hur länge tvångsvården kommer att pågå och det finns en osäkerhet när det gäller den medicinska vård som han kan komma att få och hur han kommer att fungera om han inte längre tvångsvårdas. Enligt hovrättens uppfattning är det därför inte visat att en upprepning av [hyresgästen]s mycket allvarligt störande beteende är utesluten. Hovrätten finner således att hyresavtalet ska upphöra.
I Hovrättens över Skåne och Blekinge dom 2007-06-19, mål nr T 2443-06, handlade det om lukt. I målet ansågs utrett att bostadsrättshavaren genom luktstörningar från urin och avföring försämrat bostadsmiljön för de boende i omgivningen. Frågan var om det gick utöver vad omgivningen skäligen måste tåla. Därutöver hävdade förningen också att bostadsrättshavaren vid användningen av lägenheten inte iakttagit allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom och utom huset. Hovrätten ansåg inte att störningarna var så allvarliga att bostadsrätten skulle förverkas. Viss förbättring hade skett över tid ska också noteras. Hovrätten uttalar bl.a.:
Utredningen ger, som tingsrätten funnit, inte stöd för annat antagande än att luktstörningarna huvudsakligen beror på att [bostadsrättshavaren] inte sköter sin personliga hygien och därför avger dålig lukt vid vistelse i lägenheten och i trapphuset.[...] Vid bedömningen av hur störningarna inverkar på grannarnas boendemiljö måste emellertid hänsyn tas till att den dåliga lukten är begränsad till viss del av trapphuset och således inte påverkar de andra boende när de vistas i sina lägenheter. Även om trapphuset är en del av boendemiljön utgör det en mindre del av denna. Att dåliga lukter förekommer där hindrar inte att de boende kan fungera normalt i sina hem.
I Hyresnämndens i Göteborgs beslut 2016-03-24, ärende nr 49-16, handlade det också om tobaksrökning. Hyresvärden gjorde gällande att hyresgästen, som bott i lägenheten sedan 2011, genom högljudda röster, gitarrspelande, sång och skrål och liv i trapphuset samt genom att röka, stört sina grannar och därigenom åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet skäligen inte borde förlängas. Till saken hörde också att det rådde ett generellt rökförbud i samtliga lägenheter för att röklukt inte skulle spridas. Hyresvärden hade utfärdat flera varningar till hyresgästen, dock utan resultat. Hyresgästen menade att denne upphört med att röka i lägenheten redan ett år tidigare men också att denne inte uppmärksammat villkoret rörande rökning och att villkoret som sådant var oskäligt. Hyresnämnden lämnade hyresvärdens yrkande utan bifall bl.a. dels därför att rättelseanmaningarna som gjorts låg för långt tillbaka i tiden och dels därför att hyresvärdens bevisbörda inte uppfyllts. Det som dock är av intresse är nämndens skrivning rörande villkoret om att det rådde rökförbud:
Rökning i normal omfattning inne i en lägenhet får i flertalet fall anses tillåtet, även om det finns ett förbud mot rökning intaget i hyreskontraktet. Den omständigheten att [hyresgästen] rökt inne i sin lägenhet kan därför i sig inte läggas honom till last i detta ärende.
3. Norrköping tingsrätts dom
Tingsrätten ansåg att besvären med röklukten och övriga obehag föranledda av rökningen som drabbade omgivningen motiverade ett förverkande av bostadsrätten. Tingsrätten skriver bl.a följande i sin dom:
Det saknas praxis i fråga om förekomsten av just röklukt är en sådan störning som boende i ett flerfamiljshus bör förväntas tåla eller inte. Det kan dock konstateras att synen på rökning har förändrats avsevärt de senaste decennierna, från att ha betraktats som en företeelse som i allmänhet får tolereras till att idag betraktas med minskande tolerans av omgivningen. Detta har tagit sig uttryck bland annat i att rökförbud nuförtiden råder på många platser i samhället samt att rökning inomhus i allmänhet inte accepteras. Tingsrättens uppfattning i denna fråga är således att en viss röklukt från en granne fortfarande faller inom ramen för vad som skäligen får tålas av övriga boende i ett flerfamiljshus, under förutsättning att röklukten inte är konstant och allt för påtaglig...[Därför] anser tingsrätten att det är utrett i målet att [bostadsrättshavaren]s rökning har orsakat störningar i form av en stark röklukt för övriga boenden, att störningarna har varit konstanta och att de dessutom har pågått under en lång tid. De kringboende har utan tvivel upplevt lukten som obehaglig, även om enbart lukten av rök möjligen inte kan sägas utgöra en hälsofara på samma sätt direkt exponering för cigarettrök genom passiv rökning. Eftersom det har varit fråga om en kraftig och konstant röklukt som dessutom spridit sig i såväl allmänna utrymmen som in i lägenheterna i flerfamiljshuset anser tingsrätten att störningen påverkat de boende ett sätt som inte skäligen bör tålas och att störningen inte har varit ringa. [bostadsrättshavaren] har anmodats att iaktta rättelse men har trots detta fortsatt att röka i bostaden. [bostadsrättshavaren] har inte heller vidtagit några andra åtgärder som i praktiken minskat problemet med röklukt för de kringboende.
4. Avslutande synpunkter
Som framgått av praxis ovan, handlar tvister om förverkande av den egna bostaden, oavsett om det rör hyresgäster (se 12 kap. 25 § jordabalken (vårdplikten)) eller bostadsrättshavare, om en intresseavvägning. Praxis tar vid sin bedömning och intresseavvägningen hänsyn till om störningarna är att betrakta som en sådan störning som medför hinder eller men i nyttjanderätten varvid bedömningen görs mot bakgrund av att vissa störningar måste accepteras i ett flerfamiljshus. En del bedömningar varierar över tid som framgår av tingsrättens dom ovan beträffande tobaksrök och röklukt. Vi som varit med ett tag minns säkert reklamen för t.ex. Marlboro med filmstjärnor och andra kändisar och tillverkarens senare sponsring av motorsport. I dag är den typen av reklam otänkbar, i vart fall i Sverige. När man bedömer vilka störningar som måste accepteras får man alltså söka stöd i den allmänna uppfattningen, från tid till annan, om vilka störningar den som bor i ett flerfamiljshus skall behöva tåla. Här avses en objektiv bedömning där utrymme för särskilda individuella hänsynstagande inte görs för människor som är känsligare än vad som bedöms vara normalt. Huruvida ett totalt rökförbud i dag anses skäligt torde sannolikt bero på huruvida det handlar om ett nyproducerat boende där endast nya boende flyttar in. Ett retroaktivt förbud torde inte anses skäligt men det kan inte uteslutas att ett enhälligt beslut i en bostadsrättsförening blir bindande för alla – nya som gamla – bostadsrättshavare. Det mest lämpliga för alla är dock att sluta röka helt, om inte annat så för hälsans skull.
Ansvarsbegränsning: se https://zacharias.se/blogg/