Since 1949

Ogiltighetstalan avseende testamente

Ogiltighetstalan avseende testamente

1. Inledning

Tyvärr ser man allt för ofta tvister om giltigheten av ett testamente. Rätt eller fel dikteras ej sällan rent monetära hänsyn dylika tvister. I olika sammanhang har jag försökt förmedla vikten av att skriva ett korrekt utformat testamente. Lika viktigt är att göra det medan man alltjämt är med i matchen för att uttrycka det populistiskt. Utan ett giltigt testamente och utan arvingar tillfaller annars eventuell kvarlåtenskap Allmänna arvsfonden vilken trots sitt namn och sitt ändamål av de flesta, jag själv hör inte till något undantag, blott är en tillgång bland andra i Statens budget. Dessutom, vilket kanske inte många känner till, är resultatet inte per automatik så att om ett senare testamente anses ogiltig så blir ett tidigare testamente återigen, så att säga, gällande under förutsättning naturligtvis, att detta inte uttryckligen återkallats av testator.

2. Bakgrund

I ett avgörande som Svea hovrätt meddelade den 4 maj 2022, i mål nr T 5011–20, tog Allmänna arvsfonden, strid om ett arv och yrkade att en testamentshandling skulle förklaras ogiltig.

Testamentshandlingen i fråga upprättats den I0 december 2016. Enligt Allmänna arvsfonden brast dokumentet beträffande formkraven eftersom handlingen inte hade undertecknats av testator. Inte heller hade testator, menade Allmänna Arvsfonden, vidkänts sin namnteckning inför de på testamentshandlingen uppgivna testamentsvittnena. Testamentstagaren, den som enligt handlingen skulle ärva, gjorde naturligtvis gällande motsatsen. Till saken hör att före den omstridda testamentshandlingen blev känd, fanns ett tidigare upprättat testamente mellan testators avlidna hustru och testator upprättat år 2008. I det äldre testamentet var en av de två döttrarna till den avlidna hustrun omnämnd men icke så i den omtvistade testamentshandlingen i vilken endast en annan person nu var omnämnd, som hävdade att vederbörande och testator hade en relation närmast att jämställa som den mellan en förälder och ett barn. Övriga omständigheter som berörs i domarna och som ansågs som märkliga var att handlingen hade upprättats och fördaterats av testamentstagaren. Vidare saknade testamentshandlingen något förordnande om gravvård, vilket var viktigt för testator när det tidigare testamentet upprättades. Uppgifterna från de två testamentsvittnena uppfattade stundtals som både vaga och svepande. Märkligt ansågs det dessutom att trots att handlingen hade daterats i förväg hade testamentsvittnena enligt samstämmiga uppgifter, inte tidigare hade diskuterat frågan om bevittnande av testamente med vare sig testator eller testamentstagaren. Inte heller kände de till, enligt vad de påstod i domstolarna, att de skulle skriva under handlingen den aktuella dagen. Ännu en märklighet var att testator lämnat testamentshandlingen till ett av vittnena för förvaring, men vare sig för egen del behållit en kopia eller till testamentstagaren överlämnat en kopia.

De uppgivna testamentsvittnena bekräftade båda under ed att de tillsammans med testator varit närvarande när testamentshandlingen undertecknades och bevittnades. Deras utsagor stod i bjärt kontrast mot ett utlåtande av Nationellt forensiskt centrum (”NFC”). Bedömningen att det skulle vara testator som skrivit under handlingen, angavs till en grad -3, på en skala från -4 till +4, vilket talade ”… starkt för att den omstridda namnteckningen […] inte är egenhändigt undertecknad […]."

3. Rättslig reglering

Ärvdabalken (”ÄB”) reglerar såväl de formella kraven i 10 kap. ÄB, som de materiella förutsättningarna för att ogiltigförklara ett testamente i 3 kap. ÄB. I en blogg av den 19 maj 2021, berörda jag regelverket med fokus på psykisk störning som ogiltighetsgrund (https://zacharias.se/testamentstolkning/). I förevarande hovrättsavgörande är fokus ogiltighet på grund av bristande formkrav. Formkraven som ställs på ett testamente återfinns som sagt i 10 kap. Ärvdabalken (”ÄB”). Där det bland annat att testator ska underskriva testamentshandlingen, eller vidkännas sin underskrift på den, i två vittnens samtidiga närvaro. Det är testamentstagaren som har bevisbördan för att formkraven är uppfyllda.

I 10 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken finns emellertid en s.k. bevislättnadsregel som gäller när det - som i det här fallet - finns en så kallad vittnesmening i vilken det intygas att testamentets upprättande har gått till på det sätt som sägs i 10 kap. 1 § ÄB. Enligt 10 kap. 2 § andra stycket ÄB, ska nämligen ett sådant intygande gälla, om det inte förekommer omständigheter som förringar intygets trovärdighet. Det föreligger alltså en presumtion för att intyget styrker handlingens äkthet och därmed flyttas bevisbördan till den som klandrar testamentet, dvs. till den som påstår att testamentshandlingen är ogiltig.

4. Tingsrättens skäl

Tingsrätten ansåg att bevisbördan för att testamentshandlingen var ogiltig, vilken börda således åvilar den som påstår det enligt huvudregeln, i det här fallet Allmänna arvsfonden, inte var uppfylld. Skälet härför var, enligt tingsrätten, att utsagorna av testamentsvittnena, som talade under ed, ansågs väga tyngre än NFC:s utlåtande. Här bör man hålla i minne att i fall där testators hälsostatus vid tidpunkten för testamentets upprättande är avgörande vid prövningen av dess giltighet blir naturligen testamentsvittnenas utsagor särskilt betydelsefulla, se t.ex. Svea hovrätts dom 2019-04-25 i mål nr T 1721–18 s. 4 första stycket. Se även NJA 1936 s. 131 där domstolen på s. 132 tydligt hänvisar till vad vittnena sålunda intygat, se även NJA 2009 s. 249. Det ligger nära till hands att generellt anse bevisvärdet av muntliga och under ed lämnade utsagor från uppgiva testamentsvittnen om att underskriften på dokumenten i fråga är äkta, liksom att övriga fomaliakrav iakttagits, som högt.

5. Hovrättens skäl

Hovrätten delade inte tingsrättens syn på bevisvärderingen och hänvisar i sina domskäl till de märkligheter som jag ovan berört. En passus som väcker intresse är hovrättens anmärkning:

Först på klart ledande frågor från [testamentstagarens] ombud har [testamentsvittnena] uppgett att de såg [testator] underteckna handlingen. […] Dessa förhållanden ger anledning till försiktighet vid värderingen av testamentsvittnenas uppgifter.”

Konsekvensen av hovrättens bevisvärdering innebar att NFC:s utlåtande bedömdes ha ett större värde är utsagorna från testamentsvittnena. Denna omständighet tillsammans med övriga omständigheter innebar att tingsrättens dom ändrades och testamentet förklarades utan verkan. Allmänna arvsfonden vann med andra ord.

6. Avslutande synpunkter

Som jag nämner ovan är huvudregeln att den som påstår att ett testamente är ogiltigt har bevisbördan för det. När det gäller ett dokuments äkthet och särskilt en namnteckning, torde det vara regel mer än undantag, att NFC lämnas tillfälle att analysera dokumentet i fråga. Värdet av ett sådant utlåtande räcker långt, men är inte alltid tillräckligt när det finns testamentsvittnen som på ett trovärdigt sätt kan intyga om att allt gått rätt till. I ett ärende jag var ombud i, var en advokat en av de två testamentsvittnena. Trots det antydde motpartsombudet, också advokat, att vittnet inte talade sanning och hävdade formaliafel under en lång tid av rättsprocessen innan den grunden för talan återkallades. Utan att gå in närmare på omständigheterna var just den grunden inte så lyckad. Kan emellertid inte vittnena på ett trovärdigt sätt intyga att allt gått rätt till eller svävar de på målet, ja då får ett utlåtande från NFC:s sannolikt ett större, kanske till och med, avgörande bevisvärde, vilket blev utfallet i förevarande hovrättsavgörande. Som gammal processrättare kan jag inte låta bli att framhålla vikten av att förbereda sina förhör och förhörspersoner som mycket som möjligt. Centrala frågor och svar ska inte tvingas fram genom ledande frågor, det förringar värdet av förhöret och kanske till och med förhörspersonens hela trovärdighet.

Det krävs mycket från den som påstår att ett testamente är ogiltigt. Att ge sig in i en arvstvist utan ett kunnigt ombud kan stå sig dyrt. Jag upprepar det jag skrev för drygt ett år sedan: ”Efter över 30 år i branschen med flera arvsmål bakom ryggen kan jag med eftertryck varmt rekommendera att man skriver ett testamente medan man är frisk och gärna gör det med vittnen som helst är yngre och friska, och som känner testator och vet vad denne vill. Varför inte spela in tillfället!” Även om mitt uttalande tog fasta på psykisk ohälsa är det lika relevant för frågan om formalia fel.

Att skriva sitt testamente är förmodligen det viktigaste dokument du skriver innan du avlider – se till att få kompetent juridiskt biträde för det, och dröj inte för länge, i morgon kan det vara för sent!

Claude D Zacharias

oooOooo

Zacharias® biträder löpande kunder med arvsrättsliga problem, och Claude D Zacharias förordnas löpande till boutredningsman och biträder kunder även i närliggande frågor.

Ansvarsbegränsning: se https://zacharias.se/blogg/

Comments are closed.