Följ oss

Sedan 1949

Om utfyllande tolkning avseende preskriptionsbestämmelser

Högsta domstolens dom av den 3 december 2015, mål nr T 4983-14

om utfyllande tolkning avseende preskriptionsbestämmelser

Claude D Zacharias

Advokat

1. Entreprenadrättslig praxis under utveckling

1.1 Högsta domstol har sedan några år tillbaka meddela domar inom entreprenadrättens område som varit välbehövliga. För den i målet aktuella entreprenaden gäller 1994 års Allmänna bestämmelser för total- entreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten (ABT 94). Det är ett standardavtal ingående i en grupp av liknande avtal (AB-familjen) vilka har utarbetats inom Byggandets Kontaktkommitté. I kommittén ingår företrädare för såväl beställare som entreprenörer. Standardavtalet ABT 94 – som numera har ersatts av ABT 06 – är avsett att användas vid totalentreprenader.

Systematiken i AB-avtal

1.2 I senare års praxis har Högsta domstolen tillmätt systematiken i AB-avtalen, stor betydelse vid tolkningen av desamma. När partsavsikten inte kan utrönas och systematiska skäl inte ger någon vägledning har Högsta domstolen ansett att dispositiv rätt bör fälla utslaget (jfr NJA 2012 s. 597). Sådana skäl ansågs t.ex. motivera rättsavskärande effekter på så sätt att en skadelidande beställare inte hade rätt att rikta ett utomobligatoriskt skadeståndsanspråk mot en underentreprenör (jfr NJA 2007 s. 758). Vidare har en bestämmelse tolkats på visst sätt mot bakgrund av obligationsrättsliga principer som vann stöd av sammanhanget och övriga bestämmelser i ett AB-avtal (jfr NJA 2013 s. 271). I ett annat fall har en bestämmelse tolkats med beaktande av principer som bar upp andra bestämmelser i AB-avtalet (jfr NJA 2015 s. 3). När inte heller dispositiv rätt ger någon vägledning har en mer övergripande rimlighetsbedömning gjorts för att bedöma om ändamålsskäl motiverar en utfyllande, extensiv tolkning av en bestämmelse.

2. ABT 94 kap. 6 § 13

2.1 Frågan i målet handlade om tillämpningen av preskriptionsbestämmelsen i ABT 94 kap. 6 § 13. Enligt bestämmelsen preskriberas entreprenörens fordringar avseende ändrings- och tilläggsarbeten med en preskriptionstid om sex månader räknat från entreprenadens godkännande. I övrigt anges det att preskriptionslagen ska gälla. Den exakta lydelsen är:

För entreprenörens fordringar avseende entreprenaden gäller en preskriptionstid om § 13 sex månader räknat från entreprenadens godkännande . Detta gäller dock inte entreprenörens fordringar till den del de avser kontraktssumman, mervärdesskatt eller arbeten utförda efter entreprenadtidens utgång.

Om entreprenören kan visa att han inte känt till eller bort känna till sin fordran, räknas preskriptionstiden om sex månader från den tidpunkt då han först bort äga sådan vetskap.. Preskriptionstiden skall dock aldrig vara längre än tio år räknat från entreprenadens godkännande .

Efter preskriptionsavbrott gäller en ny preskriptionstid om tio år.

I övrigt gäller preskriptionslagen.

2.2 I det modernare AB-avtalet, ABT 06, återfinns i kap. 7 § 12 sjunde stycket en regel som inte fanns i ABT 94, nämligen att om inte slutbesiktning sker p.g.a. beställarens underlåtenhet anses entreprenaden godkänd från den dag slutbesiktningen skulle ha skett. Därmed får man anta att situationen i förevarande avgörande, som sådant, inte kommer att föranleda motsvarande problem när ABT 06 och framtida uppföljare med en motsvarande reglering ligger till grund för entreprenadavtalet. Icke desto mindre innebär domen, oaktat domstolens oenighet, att entreprenadrättslig praxis beträffande preskriptionsbestämmelser erhållit ett klargörande.

3. Målets tvistefråga

3.1 I det aktuella målet hade preskriptionstiden, genom en särreglering, förkortats till tre månader. Starttidpunkten hade bestämts mellan parterna till ”godkänd slutbesiktning”. Som en jämförelse kan nämnas att enligt kap. 6 § 19 ABT 06 är huvudregeln, beträffande entreprenörens fordringar avseende entreprenaden, att preskriptionstiden är sex månader räknat från entreprenadens godkännande. Om entreprenören kan visa att han inte känt till eller bort känna till sin fordran, räknas preskriptionstiden om sex månader från den tidpunkt då han först borde ha känt till sin fordran. För fordringar till den del de avser kontraktssumman eller mervärdesskatt gäller dock en preskriptionstid om två år räknat från entreprenadens godkännande.

3.2 Slutbesiktning av underentreprenörernas arbeten ägde rum och dessförinnan hade till beställaren anmält till beställaren att arbetena i entreprenaden var färdiga och tillgängliga för slutbesiktning. Någon slutbesiktning skedde dock aldrig av totalentreprenaden. Garantibesiktning genomfördes omkring två år därefter.

3.3 Entreprenören hade innestående fordringar för bl.a.: ÄTA-arbeten och ville ha betalt. Beställaren ansåg emellertid att fordringarna preskriberats och vägrade betala. Entreprenören ansåg i första hand att preskriptionslagens 10-åriga preskriptionstid skulle tillämpas och i andra hand att preskription inträdde tre månader från garantibesiktningen.

4. Högsta domstolens minoritet

4.1 I ABT 94 finns ett flertal regler om preskription som avviker från dispositiv rätt, t.ex. kap. 5 § 19 med tre månaders preskriptionstid för beställarens anspråk på vite eller skadestånd eller varför inte kap. 6 § 3 med sex månaders preskriptionstid för entreprenörens anspråk på ersättning på grund av väsentligt rubbade förutsättningar. Gemensamt för dessa regler är att startpunkten för preskriptionstiden är entreprenadens godkännande.

4.2 Minoriteten påpekar följande:

Systematiken i AB-regleringen innebär alltså att gränsen mellan entreprenadtid och garantitid är av central betydelse. Normalt sett sker gränsdragningen genom att det sker en slutbesiktning, i vilken antecknas dagen för entreprenadens godkännande. För det fall någon besiktning inte har ägt rum finns det i ABT 94 kap.. 4 § 7 andra meningen en hjälpregel där det anges att om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, räknas garantitiden från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Motsvarande typ av hjälpregel finns även i bestämmelsen kap.. 6 § 10 om att återstående del av kontraktssumman ska betalas vid entreprenadens godkännande. Även i de avtal som ersatt AB 92 och ABT 94 (AB 04 och ABT 06) har man angett garantitidens slut på ett sådant sätt att preskriptionsfrågan lösts. Entreprenadtiden övergår till garantitiden på motsvarande sätt som i de tidigare avtalen. Emellertid har en bestämmelse i både AB 04 och ABT 06 nu tillkommit (kap.. 7 § 12 sjunde stycket). Av denna framgår att i de fall slutbesiktning inte har verkställts inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, anses entreprenaden godkänd och avlämnad från den dag då besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Tidpunkten för entreprenadens godkännande är således densamma oavsett om besiktning sker eller så inte är fallet.

5. Högsta domstolens majoritet

5.1 Högsta domstolens majoritet intar en mer restriktiv inställning och konstaterar bl.a:

Det saknas särskilda föreskrifter för det fallet att någon slutbesiktning inte sker. I fråga om garantitid anges det däremot i kap. 4 § 7 andra meningen, att om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, så räknas garantitiden från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Motsvarande typ av hjälpregel finns i kap. 6 § 10 rörande betalning av kontraktssumman.

5.2 Högsta domstolen anser inte, i motsats till minoriteten, att de särskilda tolkningsförutsättningarna som eljest utvecklats genom praxis ger stöd för att tolka preskriptionsregeln i ABT 94 kap. 6 § 13 utfyllande, utan uttryckligt stöd i de allmänna bestämmelserna. Högsta domstolen anför som förklaring bl.a.:

Ordalagen i ABT 94 kap. 6 § 13 – att preskriptionstiden börjar löpa när entreprenaden har godkänts – är så till vida klara att de inte kan ges den språkliga innebörden att, när någon slutbesiktning inte har genomförts, entreprenaden ska anses ha godkänts då slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. Inte heller innehåller regelverket någon definition som ger anledning till en sådan från ordalagen avvikande betydelse […]Regelverkets systematik ger således inte anledning att tolka regeln på något annat sätt än att med entreprenadens godkännande menas just det konstaterandet i samband med en slutbesiktning. Att regelverket ger uttryck för en tydlig brytpunkt mellan entreprenadtiden och garantitiden gör visserligen att det kan falla sig naturligt att låta den brytpunkten utgöra startpunkt för preskriptionstiden enligt den aktuella preskriptionsregeln också när någon slutbesiktning inte har skett, men det är inte ett sådant systemargument som kan inverka på tolkningen. När en kontraktsregel om preskription har formulerats efter mönstret av en lagregel bör den närmare innebörden av lagregeln vara vägledande för tolkningen av kontraktsregeln, i allt fall så långt som ordalagen är desamma. Det finns emellertid ingen lagregel om preskription, som när det gäller startpunkten för preskriptionstiden kan ge någon direkt ledning för tolkningen av den aktuella regeln. Inte heller i övrigt kastar dispositiv rätt något förklarande ljus över den förevarande tolkningsfrågan.

5.3 Systematiken i AB-avtalen är just den som minoriteten berör liksom äldre förlagor av AB-avtalen. Den omständigheten att en kontraktsregel tar sikte på en lagregel men att det i vissa delar saknas en lagreglering innebär enligt författaren ingenting annat än att lagstiftarens utgångspunkt ansetts bra men att den också ska omfattas av den entreprenadrättsliga systematiken, i det här fallet att preskriptionstiden börjar löpa, även när någon slutbesiktning inte har genomförts, från den tidpunkt då slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. Hjälpreglerna finns i AB-avtalen av ett skäl och ändamålskäl talar för utfyllnad även beträffande preskriptionsregler i AB-avtalen. Det leder till en konsekvent och förutsägbar tillämpning. Det tyckte förvisso också Högsta domstolen i och för sig, men menar att eftersom det rör sig om just en preskriptionsbestämmelse skulle emellertid en sådan tolkning sträcka sig för långt. Betydelsen av Högsta domstolens dom torde därmed vara:

att en allmänt hållen regel som bygger på en lagbestämmelse bör föranleda att den närmare innebörden av lagregeln blir vägledande för tolkningen av kontraktsregeln, i allt fall så långt som ordalagen är desamma,

att det vid avsaknad av en lagregel om preskription, som när det gäller startpunkten för preskriptionstiden kan ge någon direkt ledning för tolkningen av den aktuella regeln, vägledning ska sökas i dispositiv rätt,

att i de fall dispositiv rätt kastar något förklarande ljus över en tolkningsfråga, bestämmelsen bör tolkas extensivt, men

att vid den mer övergripande rimlighetsbedömningen som ytterst och sist ska göras för att bedöma om ändamålsskäl motiverar att den aktuella kontraktsbestämmelsen ska tolkas på ett sätt som inte har stöd i dess ordalydelse, karaktären av bestämmelsen måste beaktas,

att ändamålsskäl inte kan åberopas beträffande just preskriptionsbestämmelser, därför

att särskilda tolkningsprinciper gäller för preskriptionsbestämmelser,

att en preskriptionsregel på grund av sin drastiska rättighetsavskärande verkan inte ska tillämpas analogt utan i stället ska den tolkas restriktivt.[1]

6. Avslutande kommentar

6.1 I det aktuell fallet drog alltså beställaren en nitlott avseende en fråga som enkelt kunde ha reglerats mellan parterna.

6.2 Det är svårt att frigöra sig från tanken att justitierådet Lindskog, som är en av Sveriges ledande experter på preskriptionsfrågor, valt att inta en mer restriktiv ställning såsom framgår av domskälen dels p.g.a. hans tidigare redovisade uppfattning i publicerad litteratur och dels därför att entreprenadjuridiken oaktat sin speciella status, inte ska omdanas i allt för stor omfattning eller för fort. Författaren menar dock att domen utgör ett olyckligt ”hack” i den annars raka och tydliga kursändring beträffande just den entreprenadrättsliga praxis som Högsta domstolen utvecklat. Å andra sidan kanske frågan är isolerad till ”drastiskt rättighetsavskärande” kontraktsbestämmelser och då särskilt preskriptionsregler.

6.3 Oaktat frågeställningen i efterföljande AB-avtal reglerats, kan man inte för många gånger påtala vikten av att följa med i rättsutvecklingen och föra in reservationer eller tillägg.

6.4 När man ändrar en avtalsbestämmelse bör man vidare sträva efter att använda sig av samma uttryckssätt och formuleringar så långt som det är möjligt.

6.5 Slutligen och för att undvika eventuella missförstånd; domen är, oaktat den avser ett AB-avtal, generellt avfattad och därmed tillämplig på preskriptionsbestämmelser i alla avtalsförhållanden.

_______________________________________

[1] Högsta domstolen framhåller i den här delen särskilt att restriktiviteten gäller såväl lag- som avtalsbestämmelser. ”Restriktiviteten gäller inte bara bestämmelsens träffyta utan också dess tillämpningsförutsättningar, bland dem startpunkten för preskriptionstiden. När det gäller en avtalad preskriptionsregel bör en utfyllande tolkning godtas bara om det finns klara hållpunkter för det (jfr NJA 1964 s. 152)” I 1964 års avgörande uttalar Högsta domstolen ”Med hänsyn till den utformning punkt 4 i reservationen erhållit -- särskilt den förut angivna hänvisningen till de allmänna bestämmelserna samt det förhållandet att någon påföljd för underlåtenhet att iakttaga stadgad frist ej angives -- kan K icke hava ägt fog för att uppfatta bestämmelsen såsom en preskriptionsföreskrift.” Författaren tycker inte att hänvisning till 1964-års avgörande är särskilt relevant då det handlade om en reglering om eventuella prishöjningar vad byggnadskostnaderna beträffade och att "höjningen skulle i så fall regleras enligt Svenska byggnadsentreprenörföreningens formulär nr 1/57 (§ 9)". Däri fanns i en punkt 4 följande reglering: "Begäran om ersättning grundad på denna reservation skall framställas inom den i § 23 mom. 3 i Svenska teknologföreningens allmänna bestämmelser för entreprenader inom husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsfacken, formulär 10, angivna tiden, d. v. s. senast 3 mån. efter det att utlåtande över slutbesiktning blivit för parterna tillgängligt." Rättsfallet är 52 år gammalt, med hänsyn härtill och med  beaktande av formulärbestämmelsen utformning, måste viss försiktighet iakttas vad gäller avgörandets aktualitet på förevarande mål. Kort sagt är det författarens mening att Högsta domstolens majoritet dragit för stora växlar på det här gamla avgörandet. Eftersom det är en omständighet som avgjort utgången  i förevarande avgörande, i förening med oenigheten som sådan, är domen olycklig. Man kan också fråga sig varför majoriteten helt lämnar utan avseende minoritetens påpekande om "[...] att i de avtal som närmast föregick AB 92 och ABT 94 (AB 65, AB 72 och ABT 74) var entreprenadtidens slut uttryckligen kopplat till garantitidens början. Detta var ett uttryck för att entreprenadtiden automatiskt upphör vid garantitidens början (se Motiv AB 65 s. 24). Det finns inte anledning att anta att den ändrade definitionen av entreprenadtiden i AB 92 och ABT 94 var avsedd att innebära någon ändring i sak (jfr vad justitierådet Herre anför i p. 15 i tillägg till NJA 2013 s. 271)." Författaren kan inte annat än att instämma i minoritetens uppfattning.

Vi på Zacharias Advokatbyrå arbetar regelbundet med entreprenadrättsliga frågor och biträde därför också våra kunder löpande med sakkunskap om bl.a. frågor som behandlats i denna artikel.

Kommentarer är stängda.



AB Zacharias Advokatbyrå ® 556469-2993 © 2014 All Rights Reserved     |     Villkor     |     Cookies